Innehåll DEL 1: Grundvalarna för lyckat föräldraskap Hur du leker med barnet Beröm Konkreta belöningar Sätta gränser Ignorera Time-out Naturliga och logiska konsekvenser Att lära barnen att lösa problem DEL 2: Kommunikation och problemlösning Ha kontroll över upprörande tankar Time-out från stress och ilska Effektiv kommunikation Problemlösning med vuxna DEL 3: Hur man hanterar vanliga beteendeproblem Problem 1: Klistrad framför TV:n Problem 2: Uppförande bland folk Problem 3: Sölande Problem 4: Syskonrivalitet Problem 5: Olydiga barn Problem 6: Svårt att få barnen i säng Problem 7: Barnet vaknar på natten Problem 8: Snatteri Problem 9: Barnet ljuger Problem 10: Problem vid matbordet Problem 11: Sängvätning Problem 12: Hyperaktivitet, impulsivitet och koncentrationssvårigheter Problem 13: Hur man hjälper barnen igenom en skilsmässa

Att vara förälder är förmodligen det svåraste arbete en vuxen kan åta sig, men också det arbete vi får minst utbildning och förberedelse för. De otroliga åren presenterar en metod genom vilken föräldrar kan minska barnens beteendeproblem.

Den är en praktisk handledning, med exempel på vardagliga problemsituationer och bekymmer, och förslag på hur de kan hanteras. Titeln syftar på hur betydelsefulla åren i förskoleåldern är. Under de åren lär sig barn otroligt mycket på alla områden - motoriskt, kognitivt och socialt. Ibland blir man förstummad över hur mycket barn kan lära sig på så kort tid.

Metoden är utvecklad under de många år som författaren har ägnat sig åt barn med beteendeproblem. Den bygger på social inlärningsteori som i korthet innebär att våra beteenden lärs in i samspel med andra människor, genom att önskvärt beteende belönas och oönskat beteende ignoreras. Vetenskaplig forskning visar att arbete med barn enligt denna metod är framgångsrikt. De otroliga åren har fått stor internationell uppmärksamhet och ligger till grund för mängder av studiecirklar och

föräldrautbildningar.

Boken riktar sig både till föräldrar och till personer som arbetar med barn professionellt, t ex förskollärare, socialpedagoger, socionomer och psykologer.

De otroliga åren används i föräldrautbildningar inom socialtjänsten och BUP.

Boken rekommenderas av Statens Folkhälsoinstitut.

Upp 

Statens Folkhälsoinstitut rekomenderar De otroliga åren i Rapport 2003:8

Upp 

Nr 48 - Vol 101 24 november 2004, sid 3950

Pedagogiska och terapeutiska verktyg för barnuppfostran

Carolyn Webster-Stratton. De otroliga åren. En handledning i problemlösning för föräldrar till barn mellan tre och åtta år. 258 sidor. Lund: Palmkrons förlag; 2004. ISBN 91-89638-04-2.

Recensent: Monica Olsson, psykiatriker, BUP-mottagningen, Solna.

Uppgiften att uppfostra barn är nog något av det svåraste man kan åta sig i den sammansatta och föränderliga värld som vi lever i. Trots det krävs inte någon utbildning eller förberedelse för detta. Det förefaller som om beteendeproblem bland barn och unga på senare år har både ökat och förvärrats. Många omständigheter i vårt samhälle bidrar till detta, och allt beror sannerligen inte på bristande föräldrakompetens. För de föräldrar som upplever svårigheter i sitt föräldraskap eller fått svårfostrade barn finns nu en utmärkt handledning i bokform. Den är skriven av Carolyn Webster-Stratton, som i många år arbetat med att utveckla metoder för att förebygga och behandla beteendeproblem hos barn, och bygger på utvärderingar av behandlingsprogram med över 1 000 föräldrar vid Parenting Clinic vid University of Washington i USA. Översättningen från det amerikanska originalet "The incredible years" (1992, Umbrella Press, Kanada) har gjorts på initiativ av professor Kjell Hansson vid Socialhögskolan i Lund i samband med den satsning på föräldragrupper med "parent training" enligt Webster-Strattons modell som sedan några år pågår inom barn- och ungdomspsykiatri och socialvård i Sydsverige. Boken används som kursmaterial i dessa föräldragrupper. Den vänder sig dock till alla föräldrar med barn i åldern 3-8 år, inte bara till dem som har särskilt "besvärliga" barn.

Varför kalla perioden 3-8 år för "otroliga år"? Webster-Stratton menar att detta för barn är "en period av stora förändringar när de går från en värld där gränsen mellan fantasi och verklighet ofta är suddig till en mer konkret värld där regler och föreställningar blir definitiva", och det är en period när de måste lära sig otroligt mycket på olika områden - motoriskt, kognitivt, socialt.

Strategier för föräldrar

Bokens första del, som beskriver effektiva uppfostringsstrategier, börjar med ett avsnitt om hur man kan stärka en positiv relation mellan barn och förälder. Därefter beskrivs hur man ger tillsägelser, hur man kan använda belöning som incitament för att hjälpa barnet över svåra "trösklar" i sin sociala utveckling, samt hur man sätter gränser med icke-våldsamma metoder. Vidare finns ett kapitel om hur man lär barn att själva lösa problem och konflikter.

Den andra delen handlar om metoder för att öka föräldrarnas personliga kompetens och lär ut vissa kognitiva strategier för självkontroll, förbättrad kommunikation och samarbete i parrelationen, för att undvika maktkamp och utspel. I bokens sista del beskrivs hur de principer som behandlats i de båda första delarna kan tillämpas på vanliga beteendeproblem såsom hyperaktivitet, syskonbråk, matvägran och överdrivet TV-tittande.

Alla principer illustreras med exempel ur levande livet, och i slutet av varje kapitel sammanfattas de på ett pedagogiskt sätt. Tonen i boken är varm och lagom humoristisk. Hur vi tänker om barnuppfostran är något som i hög grad påverkas av den omgivande kulturen. Därför kan man givetvis undra om det verkligen är bra att rekommendera en amerikansk föräldrahandledning till svenska föräldrar. Det finns onekligen vissa gränssättande strategier i den här boken som kan verka främmande för våra förhållanden. Men kanske är det just bristen på tydlig gränssättning och användning av rimliga konsekvenser som gör svenska föräldrar i vissa stycken osäkra och handfallna? Det hjälper inte att skrika "Sluta!" hundra gånger till ett barn som "tappat bromsen" - lika lite som det hjälper att säga "se dig för" till en blind eller "lyssna" till en döv person. Kanske skadar det inte att lära sig något nytt? Våra erfarenheter från parent training-utbildningar är att många svenska behandlare inledningsvis är tveksamma till strategier som "ignorerande" och "time-out", men ändrar sig efter att ha prövat dem i grupperna och upplevt föräldrarnas positiva gensvar.

Tips om bra komplement

En bok som vi samtidigt vill tipsa om är "Explosiva barn" (Ross Greene, 2003). Den vänder sig till föräldrar med särskilt oflexibla och lättfrustrerade barn och kan vara ett bra komplement till "De otroliga åren". Också denna bok är tydlig, enkel och ger råd som det är lätt att omsätta i praktiken. Greene understryker liksom Webster-Stratton vikten av att försöka hjälpa barn att tänka ut lösningar i frustrerande situationer i stället för att skrika och slåss.

Beteendeproblem beror ju inte bara på ångest och dålig anknytning. Många barn med beteendeproblem har också ADHD-problematik i olika grad, dvs de har svårt att fokusera sin uppmärksamhet, svårt att styra sina impulser och de har dålig uthållighet. Detta är omständigheter som också kan påverka anknytningsrelationen negativt och som försvårar för både föräldrar och andra vuxna att handskas med barnet i olika vardagssituationer.

Även för verksamma i barnpsykiatrin

"De otroliga åren" rekommenderas till kolleger inom barnpsykiatri och pediatrik, samt till personal inom förskola, skola och socialvård. Vi behöver både pedagogiska och terapeutiska verktyg - alla barn mår bättre och blir tryggare om föräldrarna ger dem positiv uppmärksamhet och vägleder dem på ett tydligt och konsekvent sätt.

Upp 

Recension i Socionomen.

Upp